Trött trött trött.
Ska inte bara skriva om mitt jobb MEN.
Att stänga är en sån himla krånglig och lång procedur.
Ja, jag kommer säkert inte tycka det om en månad men just nu.

Tusen knappas som ska tryckas på i rätt ordning
Metervis av kvitton som ska
signeras
häftas
kollas av managern
sättas in i i rätt pärm
under rätt siffra.

Siffror som är ett himla kodspråk.
Pengar som ska räknas, växlas
sorteras in i små påsar
också kodspråk

Rapporter som ska fyllas i
balances som ska vara 0
descripencies som ska förklaras

Jag kan inte säga hur glad jag skulle bli om jag som på sabis bara nu skulle behövt räkna kortslippar.
Som här tydligen heter PBQ. Och ska sättas in i ett kuvert. I ett större kuvert. I en liten låda. Bland alla andra lådor.

Men åh. Så glad att head cashiern är tillbaka från semestern. Känner mig trygg bara av att veta att hon är där. För roligt nog. Eller konstigt? Så vet inte managern hur man använder kassan...