Egentligen tror jag att jag varit stressad sen jag började på mitt nya jobb. Kankse lite innan också. För att hitta jobb. Sen för nya jobbet, att inte göra misstag. Sen för att hitta någonstans att bo. Sen senaste veckan för tanken att jag kanske skulle ångra mig o inte alls vilja bo där. Till och med ikväll, just innan jag skulle åka var det en del av mig som ville klamra mig kvar. Fast jag mer och mer känt att nu måste jag flytta. Jag klarar inte mer barnvaktande, städande, perfektionism och gnäll. Nu är jag flyttad. Utmattad. Nöjd. Jag packar upp imorgon.

Nu ska jag få mer tid till mig själv, mitt eget liv och mina nära.