Londorama

Man känner när någon saknas. Särskilt när det är personer med hög energi. Anna har varit borta från jobbet hela veckan, hon har influensa. Det märks. Hon är nog den gladaste människan jag känner. Hon är också den som smyger omkring o planterar rykten och historier, som i början alla trodde på. Nu är hon kallad snake o ingen tror på någonting hon säger. Haha! Men vi har roligt åt hennes historier. Och nu är det mer kunderna som blir fascinerade när de hör om intriger, graviditeter, "who's the father?" o komplicerade förhållanden på jobbet. Värsta dokusåpan.  

Trots Annas frånvaro var igår ändå en himla bra dag på jobbet. Mycket tack vare att en person kom tillbaka från två veckors holiday. Marius är glad, men lite lugnare. Inte sådär sprudlande och bubblande glad, men han är himla charmig och rolig. Och när jag berättade att automaten i lunchrummet hade snott pengar av mig gick han och sparkade ut pengarna och köpte mig ett paket skittles att ha i kassan.  

Idag är det fredag och för första gången i londonhistorien har jag noll planer. Det känns ovant men himla skönt. Det finns flera saker jag skulle kunna göra, men känner för en lugn helg. Helst skulle jag vilja gå på bio och se black swan. Får se om någon mer kan tänka sig att inte gå ut ikväll.