jag är så fruktansvärt nervös!!! Ska som tur vara träffa en vän, Sophie nu snart. Hon får lugna mig. Plötsligt känner jag mig inte redo att åka. Det känns så stort, fast allt jag velat är att åka tillbaka sen typ augusti. Hur ska lilla jag klara mig känns det som. Sen säger jag skärp mig. Och så gör jag det. Och om jag inte skärper mig då, då säger jag till mig en gång till, på skarpen. Och då lyssnar jag.