Londorama

Igår hade jag en väldans bra kväll med Carro. Working lady som hon är så ses vi inte himla ofta. Ibland ses vi över en kaffe på costa (båda är stora kaffeentusiaster). Eller på/mellan en klass på pineapple. Hursomhelst är det så skönt att ha en vän här som man har lite mer historia med. Vi träffade varandra på danscenter för snart tre år sen. På vår turne hade vi föreställning i Kalmar och fastän det var en bit bort, och vi var femton hungria dansare bjöd hennes familj hem hela klassen på grillfest. Sommaren efter hälsade jag på henne hemma i Nybro igen o spelade med andra ord med hela familjen, som är hur härliga som helst. Pappans nya fru hade länge bott i London och hon pratade väldigt positivt om staden. 

När Carro var aupair på värmdö (samtidigt som hon gick på dancenter och pluggade företagsekonomi och jobbade extra i baren på sheraton) började jag vara barnvakt till en av deras grannar. Barnen fick leka med varandra medan vi satt och drack kaffe... På helgerna när hennes värdfamilj var borta o barnen gått och lagt sig dansade vi o sjöng kareoke i timtals. Senare fick vi veta att grannarna blivit mycket underhållna i deras egna vardagsrum av vårt spektakel... Vi har över antal glas rött vin (alltid rött) och då och då tapas pratat om att resa och flytta. Passionen för dans. Förra sommaren tog hon steget och flyttade till London. Efter ett halvår hade jag bestämt mig att också testa. Igår satt vi på La tasca och åt tapas, drack rött vin och sangria, och det slog mig att för ungefär ett och ett halvt år sen satt vi på en liknande tapasbar i stockholm och pratade om allt det här vi nu gör. Och då kände jag mig plötsligt så lugn.

Ibland snackar man bara om saker man vill göra (och inget fel med det - ibland är det kul att bara drömma.) Men visst blir man ändå stolt över sig själv när man har gjort något som verkar långt borta till verklighet?



Dessutom är jag så himla stolt över henne. Hon är så målmedveten och låter inte något stoppa henne från det hon vill. Hon vågar ta chanser och utmaningar. I veckan har hon gått en sommarkurs på Pineapple med lärare från USA - Som vart med i so you think you can dance o liknande, när en lärare föreslog att hon skulle gå i den avancerade gruppen bangade hon inte - även fast hon visste att det skulle vara svårt.

Igår var sista dagen på kursen och efter att ha visat en koreografi skulle de 5 lärarna de haft var och en välja ut två elever ur den avancerade gruppen för att göra ett nummer i en stor dansshow tillsammans med riktiga proffs. Kända dansgrupper från Europa och Usa. Alla lärare förutom en hade valt dansare. Hon var inte en av dem. Den sista läraren kunde inte bestämma sig, så de 30 eleverna som var kvar fick göra en annan koreografi. Läraren går runt o funderar ett tag, och frågar tillslut de andra lärarna om det är ok om han bara väljer en elev. Sure säger dem. Och läraren lägger sin hand på Carros axel!