Snö yr. Istället för att drömma mig bort till palmer och sol så ska jag omfamna vintern och dess möjligheter.
Jag tänkte åka skridskor. Woopwoop. Det var nog tre år sen jag åkte sist!

Sista veckan för vårt sociala medie-projekt. Satt och klurade på en profilbild till min grupps facebooksida "SL - sänk priset, höj livslusten" och det blev denna. Tänk om alla var såhär glada över kollektivtrafiken och dess skenande priser...



http://www.facebook.com/profile.php?id=580951972#!/pages/SL-S%C3%A4nk-priset-h%C3%B6j-livslusten/219381794805447

För övrigt tränade jag afro i förrgår och house igår. Går nu runt i en aura av tigerbalsam för att värma upp/bedöva alla små muskelknutar. Lukten påminner mig om tiden då jag dansade 25-30 timmar i veckan. <3 

Imorn börjar skolan. Jag som knappt har fått något gjort. Jag har burit med mig kilovis med böcker fram och tillbaka till umeå, till jobb och på tunnelbanan. Men. Den enda boken som jag fastnat för är den jag fick i julklapp och som absolut inte har något som helst med media och kommunikation att göra.

Mao's last dancer. Jag går fortfarande runt och tänker på den. En skrämmande, hjärtskärande, fruktansvärd vacker sann berättelse om en fattig bondpojke som under Maos styre en dag får en fantastisk chans till ett stipendium för att bli balettdansare. Han vet inte ens vad balett är, men denna elvaåriga pojke sätts snart på ett tåg långt bort från sin familj och den värld som har varit hans allt och trygghet. Detta är den enda chans han får att ta sig ur det fattiga livets onda cirkel. Med det i tanken kämpar han sig igenom svår hemlängtan, ensamhet och en konstform han inte alls förstår skönheten med. Han kämpar inte bara för sin egen framtid utan för hela familjens välstånd. Och snart hela sin bys och kinas anseende.

Boken om/av Li Cunxin har tydligen också blivit en film. Ska suga lite på karamellen först, men måste se den. Men du, läs boken först! Jag kan säga som så att den tunga början uppvägs hela tiden av så mycket kärlek och såsmåningom mer och mer lycka.

Denna höst har jag mest läst kurslitteratur. Detta är den andra "skönlitterära" boken jag läst på ett halvår, fast sanning att säga så var den första boken en i det närmsta faktabok om google... i vår hoppas jag ta mig tid att läsa mer!

Ibland kan man bli helt fast i sociala medier. När jag just (två år efter alla andra) köpt min första smartphone var jag inne på facebook hela tiden och uppdaterade min status gärna två gånger om dagen. Det händer inte så sällan att jag formulerar en statusuppdatering medan jag upplever något lyckligt, hemskt, roligt etc... Det är kul att bevara stunder och dela med sig av sina upplevelser, tankar, lycka och olycka. Men, samtidigt finns det en risk att tankarna om en "perfekt" statusuppdatering tar över från själva händelsen. Lite som att man skulle gå runt med en videokamera och spela in allt som händer. Man har allt kvar. Men när man sitter där en dag och tittar inser man kankse att man inte var där. Man var aldrig riktigt närvarande. Och det går inte att spola tillbaka verkligheten. Min vision för det nya året är att leva mer i nuet.

Positiva saker:
jag har hemtenta och det går typ BRA. Och jag kommer förhoppningsvis ha mkt fritid. Och jag har någon slags balans mellan att fokusera men inte stressa

Det SNÖADE igår. Jag o Martina, en tjej från jobbet har gjort till tradition att gå karlaplan-slussen på måndagskvällarna efter stängning. Så mysigt igår. Snön gjorde mig lycklig som ett barn och jag skrek, hoppade o sjöng och fick flera förbipasserande att skratta. Jag ville stanna tiden och stå länge, länge med ansiktet mot den mörka himlen och låta de kalla flingorna dala och smälta till små pölar på mina kinder.

Idag ska jag ta mig tid och vara ännu mer barn. Jag ska gå på julmarknad med Anna i kungsträdgården. Jag treasure varje ledig stund. Och här ska drickas glögg! ÅHh, undrar om de har kört igång skridskoåkningen?

Jag har kommit på att snö är det som gör vintern värd att genomlida. Massvis med snö. Och kyla som håller den kvar. Skidåkning, skridskoåkning, pulka, stjärtlapp. Kylda händer som värms på en chokladkopp i en snöhög. Rosiga kinder och apelsinskal. Fleecekläder som värmer. Ljus i hundratal. Jag längtar norrut en smula.  

Jag tänker inte gotta ner mig i det. MEN. ibland känns det som att någon vill testa mig. Kanske är det bara för att när saker börjar gå dåligt tänker man negativt och upptäcker fler och fler saker man annars knappt skulle märka.

Men jag var så peppad förra veckan för efter att ha känt att jag börjat ha rätt mycket tid över på sidan om plugg och jobb kom det upp två saker jag ville göra. Skriva i skolans tidning och börja träna med en dansgrupp som skulle startas på skolan.

Tidningen hade möte i fredags när jag hade seminarium 10-16.30 så jag kunde absolut inte gå. Dansgruppen fick träningstid i en aerobicssal nära skolan på måndagkvällar. Då jag alltid jobbar. Det är absolut inte end of the world. Jag vet det kommer fler chanser. Tidningen har fler möten och dansgruppen kanske ändrar träningstider efter jul. Jag har redan kommit över det. Men det var lite bittert förra veckan. Särskilt eftersom jag blir överpeppad på nånting just i stunden. Jag blir otålig av att planera och vänta alltför mycket. Jag vill att det ska vara här och nu. Vem vet vad jag vill göra, var jag är om några månader.  

Bägaren svämmades över en dag förra veckan när jag jobbat och bussen hem på kvällen kör förbi mig. Bara att börja traska. Rihanna hjälpte mig på vägen och plötsligt dansade jag i min egna värld. En bils tutning väcker mig och jag skriker till och börjar skratta. Lite generad. Påkommen.  

Kanske allt löser sig. Kanske är att dansa ute mitt på vägen en mörk vinterkväll bland det mest befriande som finns.  

Jag myser med juldoftande frukost denna första advent. Kanelhavregrynsgröt med russin, hackad sötmandel och torkade fikon samt färska päron. Try it! 

I eftermiddag ska jag på fotografiska med Julia x 2. Det enda som förstör adventsmyset är en känsla att jag inte kommer nån vart med min del av grupparbetet. Men ska ta itu med det nu så kan jag njuta än mer sen. Faaaast. Såg just att reality serien om Pineapple dance studios går nu. (där jag tog mina dansklasser på i London) Måste kika!


Återupptäckt en favorit - rött té med hel kardemumma

Det första jag gjorde när jag den 4e november klivit av tunnelbanan från heathrow och släpat min rullväska uppför trapporna till picadilly circus var att ställa mig bredvid Ripley's, sätta på Rihannas We found love på hög volym på ipoden och bara tokstirra. Supa in reklamskyltar, tvåvåningsbussar, avgaslukter, stimmet. Igenkännelsen o ruset kom ögonblickligen. Näst på min ipodlista blev Alexis Jordans Happiness.





Varje gång tar jag exakt samma bild. Det är för mig nästintill omöjligt att skynda mig över jubilee bridge. Med denna utsikt måste jag stanna upp. Låta känslor storma och föreviga ögonblicket.



En kväll gick jag runt och njöt av stadens julutsmyckningar.















May all your christmas dreams come true.



Ha en mysig första advent mina hjärtan.

Rihannas new album out on Spotify! Gillar hennes raspiga röst som står i centrum på många låtar. We found love är redan en galen succé. Men frågan är om resten är av samma kvalitet som hittarna på Rated R. En till tippad klubblåt, som inte är en jättespännande produktion, men som säkerligen kommer remixas upp är track 2, Where have you been. Början och uppbyggnaden till klimax är bäst, och känns väldigt 10-tal. Collabon och titelspåret Talk that talk med Jay Z är ett chill track med groove och flow. Kommer garanterat snart köras på en radiostation nära dig.

 

En av de skönaste låtarna Ri medverkar i just nu finns dock inte på hennes egna, utan på Drakes nysläppta platta Take Care.

 

Jag jobbar på en mental önskelista. Det jag allra mest vill ha är en smart telefon jag kan kolla internet och lyssna på musik i. Men den köper jag till mig själv på fredag. Längtalängtalängta. Något jag just har köpt till mig själv är ett gymkort.

Att plugga kan vara en himla lyx, för i perioder har jag väldigt mycket tid över och styr mitt eget schema en hel del, vilket gör att jag har tid över både mornar o kvällar att gå på pass eller gymma. Vilket ger mig välbehövd energi i vintermörkret. För att inte tala om hur mycket bättre jag sover. Den här veckan hade vi bara en föreläsning och en handledning. Resten av veckan är fri för grupparbete. Alla grupper skulle skiva om ett mediums tekniska och kulturella form. Min grupp fick foto, och vi har valt att gotta ner oss i utveckling av retuschering, och själva tekniken bakom. 

Om några timmar ska jag på en gym introduktion/genomgång. Im gonna sweat! 

Musik genomsyrar mitt liv. Utan den blir jag låg, känner mig halv och irriterad. Ingen blir gladare än jag när jag får tillfälle att läsa om musik, kolla youtubeklipp och radio för skolans skull. Vi läser en bok som heter Sound media. Och bättre start efter bluesen som kommer efter en perfekt Londonresa finns inte. Sista dagen där kom jag på migsjälv med att inte vara ett dugg stressad eller orolig när jag först inte kom ihåg var jag lagt mitt pass. "Om jag inte hittar det får jag stanna några dagar till". Sweet.  

Mitt huvud snurrar, men jag har mer energi och inspiration än på länge. Jag känner mig så uppe att jag inte vet riktigt vad jag ska göra. Jag vill påbörja något slags projekt. Göra något praktiskt och konkret. Blir så inspirrerad av alla kreativa och ambitiösa människor jag har runt mig i alla hörn och kanter. Jag minns inte vem det var, men jag tror det var en dansare som sa: Du måste skapa din egen väg, härma inte efter någon annan, den vägen är redan tagen. Det han menade var att man kan inspireras av andra, men man måste hitta sin egen twist. Bara för att den innan lyckas betyder det inte att du gör det om du gör exakt samma sak. Framförallt måste man tro på att min väg är den bästa för mig. Att inte följa någons fotspår utan skapa sig sin egen väg, det är läskigt - därför många härmar efter. Men det är den egna vägen som är det mest innovativa och kan ge allra mest framgång.

Hej världen!
Jag är tillbaka. Jag överlevde. Jag har tagit mig ur min hemtentabubbla. Seriöst, denna vecka har jag:
Inte tvättat håret, inte lagat mat, inte tvättat, ätit stört dåligt och oregelbundet. Jag har inte gett mig tid att sminka mig eller lyssna på musik. Jag började nästan gråta när pendeln var försenad i måndags. Igår satt jag sex timmar i sträck i skolbibblans tysta del utan att varken gå på toa eller ta paus för att äta. Min kost bestod av chokladdigestive och falukorvsmackor som jag smulade i mig så tyst som möjligt för att inte störa alla andra tentapluggare. (jag tog bort en del av den krispiga salladen för den lät lite väl mkt....)

Herregud. Känndes imorse som jag varit ute o campat. Ofräsch och smutsig kände jag mig.   

Så idag har jag gjort allt det där jag inte hunnit med. Och i motsats till allt stillasittande var det så skönt att göra praktiska saker. Städa, tvätta, laga mat. Sen en lång dusch på det. 

Ikväll jobbar jag. Sen tar jag semester. Min belöning till mig själv - långweekend till London. Tillbaka på onsdag. Finns inte bättre avkoppling än att resa bort.

Puss!

Imorn är Rihanna i Sthlm och jag satt just och funderade hur det kom sig att jag inte skaffat biljett. Skulle vara väldigt kul att se henne live, även fast hon inte sjunger så klockrent egentligen. Var inne för att se recensioner från malmökonserten när jag ser att den blivit inställd. 11 500 fans har bara någon timme innan start fått beskedet att det inte blir någon konsert.

På sin twitter skriver Rihanna "Sorry Malmo!!!" intill en bild där hon får dropp. Överansträngning kanske?

Hur som lider jag med alla fans. Tänk att ha köpt biljetter för 9 månader sen och sen när man precis kommit till arenan och är som mest exalterad o det bara spritter i ben och mungipor...så faller allt. Vilken ofattbar besvikelse.  

Jag har så många oskrivna blogginlägg. Så många uppslag. Som finns i huvudet, eller är uppskriven på någon liten lapp eller i diverse anteckningsblock. Jag skulle kunna skriva om färgen gult. Varför jag blir irriterad av att behöva försvara musiken jag lyssnar på. Vad många dokumentärer jag vill se. Och filmer. Min längtan till London. Hur fridfull en promenad genom gamla stan kan vara. Vad jag gör när jag inte har pysselgrejjer hemma men massa tid. Och nagellack. Vad jag drömt om. Vad som inspirerar mig. 

Har just skickat iväg en 3 sidors london guide till en vän som skulle dit på semester. Blev lite nostalgi när jag kollade på bilder för inspiration. Men kom också på vad jag missat, vad jag vill göra nästa gång jag besöker staden. Och hur jag ändå inte saknar att bo i London permanent just på vintern. Förutom dekorationer och julbelysningen. Harrods, Carnaby street, London eye och Regent street är fruktansvärt vackra med tusentals lampor som inramning.






Jag skulle kunna skriva om min pepp inför julen. Eller hur himla bra Midnatt i Paris var. Om att jag också skulle kunna ta en tidsresa tillbaka till 20-talet. Eller att jag helt enkelt banne mig ska lära mig dansa charleston.