Londorama

Game

Kategori: Allmänt

Dagens humör är trött men nöjd. Det är omöjligt att beskriva vilken eneri och hjärtklappning jag fick av alla människor i och utanför wembley. När vi skulle gå från vårt omklädningsrum till arenan var det tusentals barca fans längs vägen och runt stadiumet som skrek och sjöng så fort de såg oss, ett tåg på säkert hundra meter med kostym-och hattklädda människor.





Vi fick stå och vänta ett bra tag i tunneln medan spelarna värmde upp. Jag stod på tå mest hela tiden för att se bättre. Sen plötsligt gick den lilla killen på och jonglerade med sin boll, sen kom kortfilmen som vi visste var 50 sekunder lång. Sen kom skottet och det var signalen för att kuta in. Känslan att springa med all sin kraft, in på ett proppat stadium med kameror flygande över en... den känslan kommer jag bära med mig i resten av mitt liv.



Våra vrål samtidigt som vi sprang in kom helt naturligt. En följd av för mycket energi och excitement. Det skulle inte höras över allt annat oväsen ändå. Allt gick alldeles för snabbt. Men jag njöt av varje millisekund. Vid ett tillfälle var jag dock helt lost. När vi springer till sidlinjerna har vi som gör första koreografin varsin kompis som bär vårat paraply. Jag såg varken min kompis eller någon av de jag ska stå bredvid. Lite panik, men jag ställde mig typ där jag brukade stå och hoppades att min paraplykompis ska se mig så hon kan lämna över paraplyt.





Vi gör en kanon där vi tar av oss jackorna, och vänder huvudet åt höger. Medans vi gör kanon försöker mitt huvud febrilt tänka ut en lösning... när jag gjort min del av kanon ser jag att jag visst står på rätt plats, och att den som brukar stå bredvid mig faktiskt gör det. Ahh vilken lättnad! (däremot såg jag på youtubeklippet att flera sprang fram för långt innan kanon, och fick stressa och springa tillbaka...)





När vi står och bildar barcas emblem står jag på front row så jag har bra överlick när spelarna kommer in och ställer upp sig. Om jag hade varit fotbollsintresserad hade jag säkert dött av lycka av det. Nu far min blick över spelarnas rygg för att hitta Messi, har hört att han ska vara bra.. haha!



Efter showen bytte vi om och fick veta att teamet hade bokat en hotellobby till oss med gratis bar. Jag o Carro picknickade på golvet med en flaska rose medan vi kollade på andra halvlek. Vi stannade inte kvar ända till slutet för att undvika det kaos som måste uppstå när 90 000 pers ska åka kommunalt, utan åkte in och käkade tapas på La tasca. Hörde inte förren vid ett tiden att Barca hade vunnit. Mitt lag...Yeeay!  



Har lovat att komma in till jobbet med tårta idag vid stängning. Var förbi svenska butiken i fredags så har en färdig tårtbotten redo. Hade tänkt mig en klassisk jordgubbstårta, dock äger Anna varken bunke eller visp så vet inte riktigt hur grädden ska vispas. Får nog pallra mig både på jordgubbsjakt och sen till onepound store för vispgrejjer.

Uppdaterar med tårtbilder sen ;)

Ha en finfin dag!

Match day

Kategori: Allmänt

Today is the day. Igår började nervositeten komma krypande. Jag vet att man inte ska tänka så, men det är så himla mycket som kan gå fel. Någon kan ramla, man kan villa bort sig och inte komma fram till sin position, man kan vända sitt paraply åt fel håll så man helt förstör de bilder som ska bildas sett från ovan...

Det här kanske verkar som negativt tänkande, men när vi igår bara fick köra igenom det två gånger på planen så var det kaos. Vi har många olika formationer, och det gäller att veta exakt var man ska stanna i varje position. Vad som är mitten, vad som är första radens cue etc. Sen kan jag bara tänka mig hur mycket ljud publiken kommer göra, och hur ska man kunna räkna åttor då?

Jag hoppas verkligen det kommer se bra ut, för det här är något vi, koreografen, producenterna, hela uefateamet lagt ner mycket tid och energi på. Något jag vill vara stolt över. Igår när vi körde på planen filmades det, och kamerorna svepte över uppifrån, och åkte i en rasande fart ner för att få närbilder. Sen visades det på storbildsskärmarna på wembley och det var första gången jag fick se det uppifrån. Flera formationer såg fantastiska ut. Jag visste inte ens att vi gjorde union jack med våra paraplyer tillexempel förrän då. Och våra kostymer är fina. Kostymbyxor, skjorta, väst, slips och kavaj. Och hatt. Idag gäller det.

Go Barca!

Hiphopkareoke

Kategori: Allmänt

Tänk er ett ställe som det klockan halv tio är kö - inte för att komma in, utan för att komma ner i källaren. Kön ringlar sig runt hela baren på övervåningen, folk skrattar när de kommer in åt den absurda längden, men ställer sig ändå villigt och väntar. När man äntligen kommer ner är det fuktigt. Proppat. Stämningen och energin är som efter tio red bull. Det är the Social och det är hiphopkareoke.

Jag har bara varit där två gånger, men det är nog för att veta att om jag bott kvar hade jag blivit stammis. De som uppträder är hur galet bra som helst. Många kan låtarna helt utantill vilket gör det till ett riktigt performance.  Folk dansar, rappar med, ropar, slår i taket och på väggarna när det är extra bra för att överrösta alla som redan klappar i händerna....

Var där med Stefan och han verkade känna ungefär hälften där. Bland annat han som hostade kareoken, och som var väääärldens musiknörd. Inte bara hiphop heller, han påstod att om han skulle skaffa en tatuering skulle det vara "Girls" på ena armen och "Aloud" på andra. Ett riktigt orginal. Han var en sån där person så nästan varenda mening exploderade man i skratt. Började undra om han hade ett manus offstage också...

Hursom. Två torsdagar kvar o de kommer jag tveklöst spendera på hiphopkareoken.






De två på bordet, Billy och Ayeka, gjorde ena veckan "run this town" och andra "love the way you lie". Om jag blundade trodde jag verkligen att Jay z/Eminem verkligen var på plats i den lilla överfulla källaren.