Dagens humör är trött men nöjd. Det är omöjligt att beskriva vilken eneri och hjärtklappning jag fick av alla människor i och utanför wembley. När vi skulle gå från vårt omklädningsrum till arenan var det tusentals barca fans längs vägen och runt stadiumet som skrek och sjöng så fort de såg oss, ett tåg på säkert hundra meter med kostym-och hattklädda människor.





Vi fick stå och vänta ett bra tag i tunneln medan spelarna värmde upp. Jag stod på tå mest hela tiden för att se bättre. Sen plötsligt gick den lilla killen på och jonglerade med sin boll, sen kom kortfilmen som vi visste var 50 sekunder lång. Sen kom skottet och det var signalen för att kuta in. Känslan att springa med all sin kraft, in på ett proppat stadium med kameror flygande över en... den känslan kommer jag bära med mig i resten av mitt liv.



Våra vrål samtidigt som vi sprang in kom helt naturligt. En följd av för mycket energi och excitement. Det skulle inte höras över allt annat oväsen ändå. Allt gick alldeles för snabbt. Men jag njöt av varje millisekund. Vid ett tillfälle var jag dock helt lost. När vi springer till sidlinjerna har vi som gör första koreografin varsin kompis som bär vårat paraply. Jag såg varken min kompis eller någon av de jag ska stå bredvid. Lite panik, men jag ställde mig typ där jag brukade stå och hoppades att min paraplykompis ska se mig så hon kan lämna över paraplyt.





Vi gör en kanon där vi tar av oss jackorna, och vänder huvudet åt höger. Medans vi gör kanon försöker mitt huvud febrilt tänka ut en lösning... när jag gjort min del av kanon ser jag att jag visst står på rätt plats, och att den som brukar stå bredvid mig faktiskt gör det. Ahh vilken lättnad! (däremot såg jag på youtubeklippet att flera sprang fram för långt innan kanon, och fick stressa och springa tillbaka...)





När vi står och bildar barcas emblem står jag på front row så jag har bra överlick när spelarna kommer in och ställer upp sig. Om jag hade varit fotbollsintresserad hade jag säkert dött av lycka av det. Nu far min blick över spelarnas rygg för att hitta Messi, har hört att han ska vara bra.. haha!



Efter showen bytte vi om och fick veta att teamet hade bokat en hotellobby till oss med gratis bar. Jag o Carro picknickade på golvet med en flaska rose medan vi kollade på andra halvlek. Vi stannade inte kvar ända till slutet för att undvika det kaos som måste uppstå när 90 000 pers ska åka kommunalt, utan åkte in och käkade tapas på La tasca. Hörde inte förren vid ett tiden att Barca hade vunnit. Mitt lag...Yeeay!  



Har lovat att komma in till jobbet med tårta idag vid stängning. Var förbi svenska butiken i fredags så har en färdig tårtbotten redo. Hade tänkt mig en klassisk jordgubbstårta, dock äger Anna varken bunke eller visp så vet inte riktigt hur grädden ska vispas. Får nog pallra mig både på jordgubbsjakt och sen till onepound store för vispgrejjer.

Uppdaterar med tårtbilder sen ;)

Ha en finfin dag!