Imorn börjar skolan. Jag som knappt har fått något gjort. Jag har burit med mig kilovis med böcker fram och tillbaka till umeå, till jobb och på tunnelbanan. Men. Den enda boken som jag fastnat för är den jag fick i julklapp och som absolut inte har något som helst med media och kommunikation att göra.

Mao's last dancer. Jag går fortfarande runt och tänker på den. En skrämmande, hjärtskärande, fruktansvärd vacker sann berättelse om en fattig bondpojke som under Maos styre en dag får en fantastisk chans till ett stipendium för att bli balettdansare. Han vet inte ens vad balett är, men denna elvaåriga pojke sätts snart på ett tåg långt bort från sin familj och den värld som har varit hans allt och trygghet. Detta är den enda chans han får att ta sig ur det fattiga livets onda cirkel. Med det i tanken kämpar han sig igenom svår hemlängtan, ensamhet och en konstform han inte alls förstår skönheten med. Han kämpar inte bara för sin egen framtid utan för hela familjens välstånd. Och snart hela sin bys och kinas anseende.

Boken om/av Li Cunxin har tydligen också blivit en film. Ska suga lite på karamellen först, men måste se den. Men du, läs boken först! Jag kan säga som så att den tunga början uppvägs hela tiden av så mycket kärlek och såsmåningom mer och mer lycka.

Denna höst har jag mest läst kurslitteratur. Detta är den andra "skönlitterära" boken jag läst på ett halvår, fast sanning att säga så var den första boken en i det närmsta faktabok om google... i vår hoppas jag ta mig tid att läsa mer!