Londorama

Det virvlar i magen. Jag kan knappt sova. Jag glömde bort att äta middag igår. Det är så annorlunda när jag åker till London nu än förra gången. Första gången tog jag avsked av folk och började ett helt nytt kapitel i mitt liv. Den här gången säger jag hej då till folk. Men samtidigt kommer jag - på andra sidan - bli välkomnad tillbaka. Det är lite konstigt. Jag har relationer, möjligheter och kontakter jag vill bygga vidare på. Jag har människor som frågar vilken tid jag landar och om jag kommer vara för trött att ses samma kväll. Det är inte spänningen över det nya som drar, utan att vidareutveckla det jag lämnade. Jag börjar inte på en ny bok. Jag tar upp pennan och fortsätter efter sista punkten.

I höstas hävde jag ur mig en sorgsen känsloström i en anteckningsbok. Jag saknade så mycket med London. Det avslutades med: jag vet att jag kommer tillbaka. Jag minns att jag var allt annat än säker. Att jag skulle bläddra igenom anteckningsboken fem år senare och sorgset erkänna att så blev det inte. Jag kände att det var viktigt att det någonstanns stod skrivet i, om inte sten, så bläck.


Hittade ett hejdåkort från mina kollegor från Bershka igår. Jag är glad att jag sparat det. Det värmer fortfarande.